Detta hån mot Skaparen gjorde Guds Son vred och indignerad, och han befallde Satan att lämna honom sedan han hade tillrättavisat honom. Genom sin första frestelse hade Satan smickrat sig själv med att han så fullständigt hade hemlighållit för Kristus vem han verkligen var och vilka planer han hade, att Kristus inte förstod att han var den fallne upprorsmakare som han hade besegrat och störtat ned från himlen. Det Kristus sade då han befallde honom att lämna honom: "Bort från mig, Satan!" visar att alla hans bedrägliga konstgrepp var bortkastade på Guds Son. Satan visste att om Jesus gav sitt liv för människornas frälsning, skulle han själv efter en tid mista sin makt och utplånas. Det var därför han väl tänkt igenom sin plan, att om möjligt hindra Guds Son att genomföra den uppgift som han hade påbörjat. Om frälsningsplanen skulle slå fel, skulle han kunna behålla det herradöme som han hade gjort anspråk på. Och han inbillade sig att han skulle kunna härska i opposition mot himlens Gud.