De ting i naturen som vi ser runt omkring oss i dag, ger oss bara en svag uppfattning av skönheten och härligheten i Edens lustgård. Naturen förkunnar trots detta med tydlig röst Guds härlighet. Förstörd som naturen är av syndens skadeverkningar, finns det ändå så mycket som är vackert. En som är allsmäktig och full av godhet, nåd och kärlek, har skapat jorden, och till och med i dess fördärvade tillstånd uppenbarar den sanningar om den mästerlige konstnären. I denna naturens öppna bok med dess vackra, välluktande och mångfärgade blomster, ger Gud oss ett omisskännligt uttryck för sin kärlek. När Adam hade syndat, kunde Gud ha utplånat varje knopp och varje blomma, eller åtminstone tagit bort den vällukt som är så tilltalande för våra sinnen. På den här jorden, skadad och ödelagd som den är av förbannelsen, kan vi i törnbusken, tistlarna och ogräset se ett uttryck för fördömelsens lag. Men blomstrens vackra färger och vällukt berättar för oss att Gud fortsätter att älska oss, och att hans nåd inte helt har dragits bort från jorden.