Där finns tronen, och runt omkring den är löftets regnbåge. Där är serafer och keruber. Änglarna omringar Kristus, men han vinkar dem åt sidan. Han går in till sin Far. Han pekar på sin segerstrofé, motbilden till honom själv, kärven som skulle viftas, de som uppväcktes tillsammans med honom, representanterna för de dödens fångar som skall komma fram ur sina gravar när basunen ljuder. Han går bort till Fadern, och om det är glädje i himlen över en enda syndare som omvänder sig, så låt fantasin försöka föreställa sig denna scen. Kristus säger: Far, det är fullbordat. Jag har gjort din vilja, min Gud. Jag har fullgjort frälsningsverket. Om rättfärdigheten är fullbordad, då vill jag "att där jag är, där skall också de som du har gett mig, vara med mig." (Joh. 17:24). Och Guds röst hörs, rättfärdigheten är fullbordad, Satan är besegrad. Rättfärdighet och frid har kysst varandra. (Psalm 85:10). Faderns armar omsluter Sonen, och han säger: "Alla Guds änglar skall tillbe honom." (Hebr. 1:6). - "The Youth's Instructor", 11 aug. 1898.