Från "The Signs of the Times", 12 dec. 1892.
När vi ångrar våra synder, behöver vi inte gå i kloster, som Luther gjorde, och ålägga oss själva botövningar som försoning för våra synder och tro, att vi på det sättet kan förtjäna Guds nåd. Frågan har ställts: ”Skall jag ge min förstfödde till offer för min överträdelse, min livsfrukt till syndoffer för min själ? Han har kungjort för dig, o människa, vad gott är. Vad begär väl HERREN av dig annat än att du gör det som är rätt, att du älskar barmhärtighet och vandrar i ödmjukhet med din Gud?” (Mika 6:7, 8) Psalmisten säger: ”Ett förkrossat och bedrövat hjärta föraktar du inte, Gud.” (Ps. 51:19) Johannes skriver: ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet. ” (1 Joh. 1:9). Den enda orsaken till att vi inte har fått förlåtelse för våra synder är, att vi inte har bekänt dem inför Honom som vi har sårat med våra överträdelser och genomborrat med våra synder. Vi har inte bekänt, att vi är överträdare och behöver Hans nåd. När bekännelsen kommer från djupet av våra hjärtan, kommer den att finna vägen till ett gränslöst medlidande, ty Herren är nära den som har ett bedrövat hjärta och Han frälser den som har en förkrossad ande.