Ingen får vara närsynt och tro att människor kan göra något som helst för att försona sina överträdelser. Det är ett ödesdigert bedrägeri. Om ni skall förstå detta, måste ni sluta att rida på käpphästar, och med ödmjuka hjärtan studera försoningen. Detta spörsmålet är så obetydligt förstått att tusenden som hävdar att de är Guds söner och döttrar, är den ondes barn därför att de vill lita på sina egna gärningar. Gud har alltid krävt goda gärningar. Lagen kräver det, men eftersom människan blev en syndare, blev också hennes goda gärningar värdelösa. Endast Kristi rättfärdighet kan frälsa. Kristus kan frälsa helt och fullt, eftersom han alltid lever och går i förbön för oss. Allt som människorna kan göra för sin egen frälsning är att ta emot inbjudan: "Ja, den som vill, må ta emot livets vatten för intet." (Upp. 22:17). Människorna kan inte begå någon synd som inte har försonats på Golgata. Korset med dess allvarliga appell är ett ständigt erbjudande till syndaren om hel och fullständig försoning.