En del av dem som med ånger och syndabekännelse kommer till Gud, och som faktiskt tror att deras synd har förlåtits, ber inte att få del av hans löften, vilket de borde. De förstår inte att Jesus alltid är villig att hjälpa dem, och de är inte beredda att överlåta sig helt till honom och lita på att han som har påbörjat det goda verket i dem, också är villig att fullborda det. Det finns samvetsgranna människor som dels hoppas få hjälp av Gud, och dels räknar med att klara sig själva. Även om de tror att de överlämnar sig till Gud helt och fullt, litar de i fortsättningen i hög grad på sig själva. De söker inte hjälp hos Gud, så att de kan bli bevarade genom hans makt, utan litar på att de skall kunna stå emot frestelser och göra det som krävs för att bli accepterade. En sådan tro ger ingen möjlighet till seger. Sådana människor kämpar förgäves. De är i fortsättningen hypnotiserade, och de finner inte någon vila förrän de lägger ned sina bördor vid Jesu fötter.