Det är en avgrund mellan en världslig människa och en som trofast tjänar Gud. Deras tankar, sympati och känslor är inte samstämmiga. Den ena gruppen mognar som vete för Guds sädesmagasin, den andre som ogräs för ödeläggelsens eld. Hur kan det vara någon enhet när det gäller avsikt och handling mellan dem?