Frågan om vår personliga frälsning beror också på vårt samarbete med de gudomliga makterna. Gud har gett oss moralika förmågor och religiös känslighet. Han har gett sin Son som en lösepenning för våra synder, så att vi skulle bli förlikade med Gud. Jesus levde ett liv i självförnekelse och självuppoffring för att vi skulle följa hans exempel. Han har gett oss den Helige Ande till att vara i stället för Kristus på varje plats där hans hjälp behövs. Han använder de himmelska representanterna till att förmedla gudomlig kraft som förenas med våra mänskliga ansträngningar. Men vi måste ta emot Guds gåva, vi måste ångra oss och tro på Jesus. Vi måste vaka och be, och vi måste vara lydiga mot Guds krav. Vi måste praktisera självförnekelse och självuppoffring för Kristi skull. Vi måste växa upp till att bli ett med Kristus genom att ständigt ha kontakt med honom. Vad som helst som leder sinnet bort från Gud för att i stället lita på människor, eller för att anpassa sig till en mänsklig standard, kommer att hindra oss från att samarbeta med Gud när det gäller vår egen frälsning. Herren förbjöd sitt folk att sluta något förbund med hedningarna, "så att de inte blir en snara för er". (2 Mos. 34:12). Han sade: "Ty de kommer då att leda dina söner bort från mig." (5 Mos. 7:4). Samma princip kan användas när det gäller förbund mellan kristna och ogudaktiga.