Folk bör inte få lära sig att den sorts religion som är av känslomässig karaktär och gränsar till fanatism, är den enda sanna religionen. Under påverkan av en sådan religiös inställning, förväntas det av predikanten att han skall använda all sin nervkraft när han förkunnar evangeliet. Han måste låta de levande vattenströmmarna välla fram i överflöd. Han måste låta åhörarna få del av en andlig dryck som den mänskliga aptiten kan ta emot. Somliga menar att om inte deras svalnande känslor stimuleras, kan de bara vara likgiltiga och ouppmärksamma. - Brev 89, 1902.