Men så småningom skedde en förändring. Självuppoffringens anda framstod inte längre lika tydligt. I en del av våra institutioner ökades några få arbetares lön mer än vad som var rimligt. De som fick denna lön, påstod att de förtjänade en större summa än andra på grund av sina överlägsna talanger. Men vem gav dem deras talanger, deras duglighet? Allteftersom lönen blev högre, steg också begäret, vilket är avgudadyrkan, och andligheten sjönk stadigt. Grova onda saker smög sig in och Gud vanärades. Många som såg detta detta jagade efter allt högre lön, fick sina sinnen genomsyrade av tvivel och otro. Besynnerliga principer trängde igenom nästan hela gruppen av troende, som en ondskans surdeg. Många slutade att förneka sig själva, och inte så få höll tillbaka sitt tionde och sina offergåvor.