I det gamla Israels dagar när Mose vid foten av Sinai gav folket den gudomliga befallningen: "De skall göra en helgedom åt mig, så att jag kan bo mitt ibland dem." (2 Mos. 25:8). "Israels hela meninghet gick då bort från Mose. Sedan kom de tillbaka, var och en som manades till det i sitt hjärta, och var och en som hade en villig ande till detta bar fram en gåva åt HERREN till arbetet på uppenbarelsetältet, till tjänsten där och de heliga kläderna." (2 Mos. 35:20- 21) Stora och kostnadskrävande förberedelser var nödvändiga för uppförandet av helgedomen. Det krävdes en stor mängd av de finaste och dyrbaraste materialen. Trots detta ville Herren bara ta emot frivilliga gåvor. "Säg till Israels barn att de samlar in en offergåva åt mig. Den skall samlas in från alla dem som har ett hjärta som är villigt att ge." (2 Mos. 25:2). Detta var den gudomliga befallning som Mose upprepade inför församlingen. Helgelse till Gud och en självuppoffrande anda var de första och främsta kraven när det gällde att anskaffa en boning till den Högste.