Bön och smörjelse - men utan ögonblicklig helbrägdagörelse
21 maj 1892. Den prövande och nästan sömnlösa natten är slut. I går eftermiddag kom pastor (A.G.) Daniells och hans hustru, pastor (G.C.) Tenney och hans hustru och bröderna Stockton och Smith till den plats där jag bor. De kom på min förfrågan för att be Herren att helbrägdagöra mig. Vi hade den allvarligaste tänkbara bönestund, och vi blev alla mycket välsignade. Jag kände lindring, men var inte botad. Jag har nu gjort allt jag kan göra, för att följa Bibelns vägledning. Jag vill nu vänta på att Herren skall utföra sitt verk, eftersom jag tror att han kommer att bota mig vid det tillfälle som han själv anser vara bäst. Min tro litar på löftet: "Bed och ni skall få" (Joh. 16:24).