Han som tillbads av änglar, och som har lyssnat till musiken från den himmelska kören, blev alltid rörd av barns sorger medan han var här på jorden, och var alltid beredd att lyssna när de berättade om sin barnsliga smärta. Han torkade ofta deras tårar och uppmuntrade dem med den ömma medkänsla som fanns i hans ord, och som verkade lugna deras sorg och fick dem att glömma sin smärta. Den skepnad av en duva som svävade över Jesus vid hans dop, var en symbolisk framställning av hans milda och vänliga karaktär. - Manuskript 19, 1892.