Jag gick noggrant igenom de senaste få årens erfarenheter, och det uppdrag som Herren gav mig att utföra. Inte en enda gång har han svikit mig. Ofta gav han sig till känna för mig på ett märkbart sätt. Jag såg att jag inte hade något att klaga över. I stället var det dyrbara upplevelser som löpte som trådar av guld genom alla mina erfarenheter. Herren förstod bättre än jag vad jag behövde, och jag kände att han drog mig nära intill sig, och att jag måste vara försiktig och inte diktera för Gud vad han skulle göra med mig. Denna brist på förlikning med Gud förekom i början av mina lidanden och min hjälplöshet, men det dröjde inte länge förrän jag kände att mitt lidande var en del av Guds plan. Jag upptäckte att jag genom att dels ligga och dels sitta, kunde befinna mig i en sådan ställning att jag kunde använda mina förkrympta händer. Även om det gjorde mycket ont, kunde jag skriva åtskilligt. Sedan jag anlände till det här landet, har jag skrivit sextonhundra sidor.