Vi bör dagligen inviga oss till Gud och tro att han tar emot oss, utan att vi undersöker om vi har den grad av känslor som svarar mot vår tro. Känslor och tro är lika långt ifrån varandra som öst är från väst. Tron är inte beroende av känslor. Vi måste uppriktigt ropa till Gud i tro vare sig vi känner något eller inte, och så leva ut bönen i praktiken. Guds ord är vår försäkran och vårt bevis. När vi har bett, måste vi tro utan att tvivla. Jag prisar dig, Gud, jag prisar dig. Du har inte svikit mig när det gäller att utföra ditt ord. Du har uppenbarat dig själv för mig. Jag är din och vill göra din vilja.