Ellen Whites egna smärtsamma förluster
I den tunga förlust som jag nyligen har lidit, har jag sett evigheten på nära håll. Jag fördes liksom fram inför den stora, vita tronen, och jag såg hur mitt liv skulle framstå där. Jag har inget att berömma mig av, inte några förtjänster som jag kan åberopa mig. Jag ropar till Gud och säger: "Ovärdig, ovärdig är jag till det allra minsta av din välvilja, min Gud." Mitt enda hopp står till en korsfäst och uppstånden frälsare. Jag åberopar mig Kristi blod. Jesus kommer till det yttersta att frälsa alla som sätter sin tillit till honom.