Det är periodvis svårt för mig att bevara ett glatt ansiktsuttryck när mitt hjärta är upprivet av smärta. Men jag vill inte tillåta att min sorg skall kasta mörker över alla omkring mig. Lidanden och smärta över en som är gått bort, görs ofta mer sorgsen och pinsam än den skulle vara, därför att det är vanligt att man överlämnar sig åt sorgen utan att lägga band på sig. Med Jesu hjälp beslöt jag mig för att sky detta onda, men mitt beslut har stött på årda prövningar. Det var ett tungt slag för mig då min man avled, och det kändes särskilt hårt därför att det skedde så plötsligt. Då jag såg att hans ansikte var dödsrnärkt, kände jag mig fullständigt hjälplös. Jag längtade efter att skrika ut min smärta. Men jag visste att det inte kunde rädda min käre mans liv. Jag kände att det skulle vara okristet att överlämna mig till sorgen. Jag sökte hjälp och tröst ovanifrån, och jag fick uppleva sanningen i Guds löften. Herrens hand höll mig uppe. Det är ge sig hän åt hämningslös sorg och klagan. Genom Kristi nåd kan vi vara fattade, ja, förbli lugna och till och med glada under tunga prövningar.