Dagen efter var Willie svårt sjuk. Han fantiserade. Det såg inte ut som om han såg eller hörde mig när jag talade med honom. Han hade inga regelbundna hjärtslag, utan utsattes oavbrutet av häftig hjärtflimmer. Vi fortsatte med att be till Gud för honom och använde rikligt med vatten på hans huvud. Vi hade också ständigt en kompress över hans lungor, och snart var han lika klar som någonsin. Han hade en våldsam smärta i högra sidan och kunde inte för ett ögonblick ligga på den sidan. Denna smärta dämpade vi med kalla vattenkompresser, genom att vi varierade vattnets temperatur i förhållande till hur hög feber han hade. Vi var noga med att hålla hans fötter och händer varma.