Vi läser i Bibeln om ett gott samvete. Det finns inte bara gott utan också dåligt samvete. Det finns en sorts form av samvetsgrannhet som går till ytterligheter i allt och gör den kristnes plikter lika fulla av bördor som judarna hade gjort helighållandet av sabbaten. Den tillrättavisning som Jesus gav de skriftlärda och fariseerna, passar också in på dessa människor: "Ni ger tionde av mynta, ruta och alla slags grönsaker, men bryr er inte om rätten och kärleken till Gud." (Luk. 11:42). En enda fanatiker som med sin stela hållning och sina radikala idéer undertrycker samvetet hos dem som vill leva rätt, kommer att vara till stor skada. Församlingen behöver renas från allt sådant inflytande.