De som tillber Gud, kommer på ett särskilt sätt att kunna kännas igen på sin aktning för det fjärde budet – eftersom detta budord är tecknet på hans skaparmakt och ett vittnesbörd om hans anspråk på människans vördnad och hyllning. Ett kännetecken på de ogudaktiga kommer att vara deras ansträngningar att riva ner Skaparens minnesmärke och att ge företräde åt den romerska kyrkans ordning. Som en konsekvens av denna strid kommer hela kristenheten att delas i två läger - de som håller sig till Guds bud och tron på Jesus, och de som tillber djuret och dess bild och tar emot dess märke. Även om kyrka och stat kommer att förena sin makt för att tvinga alla - "små och stora, rika och fattiga, fria och slavar" (Upp. 13:16) till att ta emot djurets märke, kommer Guds folk ändå inte att ta emot det. Profeten på Patmos säger "på glashavet såg jag dem stå som hade vunnit seger över vilddjurets och dess bild och dess namns tal. De har Guds harpor i händerna." (Upp. 15:2) och sjunger den lovsång som Guds tjänare Mose sjöng, den som också är sången för Lammet.