Sabbaten, den 14. juni. Vi hade möten, som länge kommer att kommas ihåg. På Sabbatsförmiddagen talade bror [J. N.] Loughborough. Jag talade på eftermiddagen. Herren hjälpte mig. Så kallade jag fram dem. Trettiofem gensvarade. Det var mest unga män och kvinnor, samt äldre män och kvinnor. Vi hade ett högst dyrbart möte. Några, som hade lämnat sanningen, kom tillbaka i ånger och bekännelse. Många började för första gången. Herren Själv var där. Detta tycktes bryta ned fördomarna och rörande vittnesbörd avlades. Vi hade en paus, och började så igen, och det goda arbetet fortsatte. . . .