I en syn, som jag fick den 12. juni, 1868, såg jag något, som till fullo rättfärdiggör utgivningen av personliga vittnesbörd: "När Herren väljer ut enskilda fall, och pekar ut deras synder, händer det ofta, att andra, som inte har visats för mig i syner, tar det för givet, att deras vandel är riktig, eller nästan riktig. I fall någon blir tillrättavisad för en bestämd synd, bör bröder och systrar noggrant rannsaka sig själva, för att se, vari de har felat och vari de har gjort sig skyldiga till samma synd." – Vittnesbörden, (96) band 5, sid. 658, 659.