Kristus led liksom medlemmar av mänskosläktet lider under frestelse; men det var icke Guds vilja, att Han skulle utöva Sin gudomliga kraft för Sin egen skull. Hade Han inte stått som vår representant, skulle Kristi oskyldighet ha fritagit Honom från all denna pina, men det var på grund av Hans oskyldighet, som Han så tydligt kände av Satans angrepp. Allt detta lidande, som är resultatet av synd, blev utgjutet i skötet på Guds syndfrie Son. Satan sårade Kristi häl, men varje kval Kristus utstod, varje sorg, varje oro, var uppfyllelsen av den stora planen för människans förlossning. Varje slag, som fienden riktade, vändes åter mot honom. Kristus krossade ormens huvud. – The Youth’s Instructor, 21. december, 1899.