Jag kände mig starkt påverkad av Herrens Ande på Sabbatseftermiddagen [den 13. oktober, 1888] till att rikta de närvarandes uppmärksamhet på den kärlek Gud visar Sitt folk. Sinnet får inte tillåtas, att uppehålla sig vid de mest misshagliga delarna hos vår tro. I Guds Ord, som måste framställas som en trädgård fylld med rosor, liljor och nejlikor, måste vi i tro plocka Guds dyrbara löften, tillämpa dem i våra egna hjärtan och vara vid gott mod – ja, glada i Gud – annars fäster vi uppmärksamheten vid törnen och tistlar och sårar oss själva allvarligt. Då kommer vi bara att gråta över vår hårda lott.