Gud är icke glad över, att Hans folk hänger upp mörka och dystra bilder i minnets salar. Han vill, att varje själ plockar rosor, liljor och nejlikor, och hänger upp de dyrbara löftena, från hela Guds blomsterträdgård, i minnets salar. Han vill, att vi skall uppehålla oss vid dessa, med sinnesförmögenheterna skärpta och klara, gripa tag om löftena i deras rika fullhet, och tala om den glädje, som väntar oss. Han vill, att vi skall leva i världen, dock inte av den, vår hängivenhet bör ta fatt i eviga ting. Han vill, att vi fattar ett fast grepp om och nämner de ting, som Han har förberett åt dem, som älskar Honom. Detta kommer att verka tilldragande på våra tankar, väcka vårt hopp och våra förväntningar, och styrka våra själar till att stå ut med livets strider och (164) prövningar. När vi uppehåller oss vid dessa scener, kommer Herren att uppmuntra vår tro och tillit. Han kommer att dra förhänget åt sidan och ge oss en glimt av de heligas arvedel.