Somliga kände inget behov av bön. De menade, att deras omdöme var nog, och de hade ingen förnimmelse av, att fienden till allt gott formade deras omdöme. De var som soldater, som går obeväpnade ut i krig. Kan vi undra över, att predikningarna var andefattiga, att livets levande vatten vägrade att flyta genom spärrade kanaler, och att himmelens ljus inte förmådde att tränga igenom de ljumma och syndigas täta dimma?