(175) Stridsfrågan är inte av avgörande betydelse och bör inte behandlas som sådan. Den vidunderliga betydelsen och vikten hos detta ämne har blivit starkt överdriven, och av denna orsak upplever vi den förhärskande andan vid detta möte, på grund av feltolkningar och förvrängda uppfattningar, som är okristliga, och som vi aldrig borde se våra bröder ge prov på. Det har kommit in en fariséisk anda ibland oss, som jag tänker höja rösten emot, var den än visar sig." . . .