På Sabbatseftermiddagen blev många hjärtan berörda, och många själar fick näring av det bröd, som kom ned från himmelen. Efter predikan njöt vi av ljuvlig, sällskaplig samvaro. Herren kom väldigt nära, och överbevisade själar om deras stora behov av Hans nåd och kärlek. Vi kände att det var nödvändigt, att framställa Kristus som en Frälsare, som inte är långt borta, utan alldeles nära oss. Då Guds Ande började att bearbeta människornas hjärtan, kändes frukten igen på syndabekännelser och rättelser av fel. I det att folk sökte, att nalkas Gud, utförde alla under mötena gärningar, som skapade syndaånger, och bekände för varandra – att de hade felat mot varandra i ord eller handling. . . .