Har de, som har bränt upp alla sina bilder av vänner och varje slags avbildningar de må ha ägt, uppnått större helgelse genom denna handling, och ger de sken av, att de i ord, i uppträdande, i själsliv, är mera förädlade, upphöjda och mera himmelskt sinnade? Är deras erfarenhet rikare, än förr? Ber de mera, och tror de med en mera fullkomlig tro, efter det förtärande offer, som de har gjort? Har de nått fram till berget? Har den heliga eld, som har tänts i deras hjärtan, gett ny iver och större helgande till Gud och Hans verk, än tidigare? Har ett levande kol från uppoffrandets altare berört deras hjärtan och deras läppar? Genom deras frukter går arten av deras arbete att bestämma. – Manuskript 50,1886.