"Se uppåt, se uppåt!" – Medan kvalen höll de trofasta i sitt fasta grepp, eftersom de vägrade att tillbe vilddjuret och dess bild samt godta och hålla en avgudadyrkarnas vilodag, sade En: "Se uppåt, se uppåt!" Varje blick höjdes, och himlarna tycktes dela sig som en bokrulle, när den rullas samman, och liksom Stefanus såg mot himlen, gjorde vi det också. Bespottarna hånade oss, och skrävlade över, vad de tänkte göra oss, om vi hölle fast vid vår tro. Men nu var det som om vi inte hörde dem; vi stirrade på ett sceneri, som stängde allting annat ute.