Under tjugoett års tid, sedan döden berövat mig min man, har jag inte haft den minsta tanke på, att gifta om mig. Varför då? Inte för att Gud förbjudit det. Nej. Men för att stå ensam var det bästa för mig, så ingen skulle lida med mig i utförandet av det arbete Gud har betrott mig med. Och ingen bör ha rätt till, att påverka mig på något sätt, med tanke på mitt ansvar och mitt arbete, att frambära mitt (67) uppmuntrande och tillrättavisande vittnesbörd.