Jag har inget minne av något mer den närmaste tiden efter olyckan. Min mor sa att jag inte var medveten om någonting utan låg i koma i tre veckor. Det var ingen annan än hon som trodde att det var möjligt för mig att återhämta mig, men av någon orsak hade hon en känsla av att jag skulle överleva. En vänlig granne som hade intresserat sig mycket för mig, trodde vid ett tillfälle att jag var döende. Hon önskade köpa en begravningsdräkt åt mig, men min mor sa: ”Inte än”. Någonting sa henne att jag inte skulle dö.