Vid denna tid utsattes jag för en svår prövning. Om Guds Ande vilade över någon på ett möte och han ärade Gud genom att lovprisa honom, varnade några för att det var mesmerism. Och om det behagade Herren att ge mig en syn under ett möte sa några att det var resultatet av överspändhet och mesmerism. Bedrövad och förtvivlad gick jag ofta ensam till någon undangömd plats för att utgjuta min själ inför honom som inbjuder dem som är trötta och tyngda av bördor att komma och finna vila. När jag i tro gjorde anspråk på löftena tycktes Jesus mycket nära. Himlens ljuvliga ljus omstrålade mig och Jesu armar verkade omsluta mig och jag brukade få en syn. Men när jag redogjorde för vad Gud hade uppenbarat bara för mig, där inget jordiskt inflytande kunde påverka mig, blev jag bedrövad och förvånad över att höra några antyda att de som levde närmast Gud var de som var mest benägna att bli bedragna av Satan.