Då uppmanade en ängel mig att resa mig upp, och den syn som då mötte mig kan knappast beskrivas. Framför mig fanns en grupp vars hår och kläder var sönderslitna, och vars ansikten var själva sinnebilden av förtvivlan och skräck. De kom nära mig, och gned sina kläder mot mina. När jag tittade på mina kläder såg jag att de var fläckade av blod. Återigen föll jag ned som död vid min ledsagande ängels fötter. Jag kunde inte komma med en enda ursäkt, och jag längtade efter att komma bort från den heliga platsen. Ängeln reste mig upp på mina fötter, och sa: ”Detta är inte din situation nu, men denna scen har visats för dig för att låta dig veta hur din situation måste bli om du försummar att berätta för andra vad Herren har uppenbarat för dig. Men om du är trogen till slutet ska du få äta av livets träd, och dricka ur floden med livets vatten. Du kommer att bli tvungen att lida mycket, men Guds nåd är tillräcklig.” Jag kände mig då villig att göra allt vad Herren skulle kunna begära av mig, för att jag skulle kunna få hans godkännande och inte uppleva hans fruktansvärda ogillande.