Det finns personer med en sjuklig fantasi, för vilka religionen är en tyrann som härskar över dem med järnspira. Sådana människor sörjer ständigt över sitt syndiga liv och de suckar över all förmodad ondska. Kärlek finns inte i deras hjärtan. De har alltid en bister uppsyn. De ryser när de hör oskyldiga skratt från de unga, eller från vem som helst. De betraktar all rekreation eller förströelse som synd, och menar att man alltid måste vara allvarlig och sträng. Det är en ytterlighet. Andra tycker att man ständigt måste anstränga sig för att hitta på nya nöjen och förströelser för att bli frisk. De lär sig att bli beroende av spännande upplevelser och känner sig rastlösa utan dem. Sådana människor är inte sanna kristna. De går till en annan ytterlighet. Kristendomens sanna principer öppnar en källa till lycka för alla, vars höjd och djup, längd och bredd inte kan mätas. Kristus blir en källa i oss, med vatten som flödar fram till evigt liv. Den är ett ständigt källsprång som (566) den som är kristen kan dricka fritt ur, utan att någonsin tömma källan.