Herren gav mig frimodighet när jag talade till folket. Varje gång jag försökte la jag märke till hans stödjande kraft. Och när jag blev fullt övertygad om att jag hade ett vittnesbörd för folket, som jag kunde framföra i samband med min mans arbete, stärktes min tro på att han skulle få tillbaka hälsan så att han kunde arbeta och bli accepterad i Guds sak och verk. Hans ansträngningar togs väl emot av folket och han var till stor hjälp för mig i arbetet. Utan honom kunde jag bara uträtta litet, men med hans hjälp, i Guds kraft, kunde jag utföra det arbete som jag tilldelats. Herren stöttade honom i varje ansträngning han gjorde. När han vågade försöka och litade på Gud, utan hänsyn till sin svaghet, ökade hans styrka och han blev bättre för varje gång han ansträngde sig. När jag märkte att min man återfick fysisk och mental kraft, var min tacksamhet gränslös när jag tänkte på möjligheten att jag skulle vara (576) fri att engagera mig på nytt och med större allvar i Guds verk. Jag skulle stå vid min makes sida och att vi skulle arbeta tillsammans i det avslutande verket för Guds folk. Innan han drabbades av sjukdom höll hans position på kontoret honom instängd där större delen av tiden. Och eftersom jag inte kunde resa utan honom blev jag tvungen att stanna hemma mycket av tiden. Jag upplevde att Gud nu ville ge honom framgång medan han arbetade med att förkunna och undervisa, och ägnade sig mer specifikt åt att predika. Andra kunde utföra arbetet på kontoret och vi var helt övertygade om att han aldrig mer skulle vara instängd, utan vara fri att resa med mig så att vi båda skulle kunna framföra det allvarliga vittnesbörd som Gud hade gett oss att förmedla till kvarlevan av hans folk.