Jag var medveten om Guds folks dåliga tillstånd, och varje dag visste jag att jag hade gjort så mycket jag orkade. Medan vi var i Wright hade vi sänt mina manuskript för Nr 11 till förlagskontoret och jag tog vara på nästan varje ögonblick när vi inte var på möten, för att skriva material för Nr 12. Mina krafter, både fysiska och mentala, hade blivit hårt ansträngda när vi arbetade för församlingen i Wright. Jag kände att jag borde vila, men kunde inte se någon möjlighet till avlastning. Jag talade till folket flera gånger i veckan och skrev många sidor med personliga vittnesbörd. Bördan för själar tyngde mig och det ansvar jag kände var så stort att jag bara kunde få några enstaka timmars sömn varje natt.