Jag fick ännu ett brev som upplyste mig om att man ansåg det bäst att skjuta upp utgivningen av nr 11, tills jag kunde skriva ned det som jag blivit visad angående Health Institute, eftersom de som hade hand om denna satsning var i stort behov av pengar och behövde inflytandet från mitt vittnesbörd för att påverka bröderna. Jag skrev då ned en del av det som hade visats mig om institutet, men kunde inte få alltihop nedskrivet på grund av blodtrycket i hjärnan. Hade jag vetat att Nr 12 skulle bli så kraftigt försenat, skulle jag aldrig ha sänt den del av materialet som ingick i Nr 11. Jag trodde att jag skulle kunna återuppta mitt skrivande när jag vilat några dagar. Men till min stora sorg fann jag att tillståndet i min hjärna gjorde det omöjligt för mig att skriva. Jag gav upp tanken på att skriva vittnesbörd, både allmänna eller personliga, och jag var hela tiden olycklig eftersom jag inte kunde skriva ned dem.