Jag kom hem till Battle Creek som ett trött barn som behövde tröstande ord och uppmuntran. Det är smärtsamt för mig att här berätta att vi blev mycket kyligt mottagna av våra bröder, som jag tre månader tidigare hade lämnat i fullkomligt samförstånd, förutom när det gällde vår resa hemifrån. Den första natten vi tillbringade i Battle Creek drömde jag att jag hade arbetat mycket hårt och hade rest för att delta i ett stort möte, och att jag var mycket trött. (580) Systrar friserade mitt hår och ordnade mina kläder och jag föll i sömn. När jag vaknade blev jag häpen och upprörd när jag upptäckte att mina kläder var borta och att man hade satt på mig gamla trasor, bitar av sängöverkast, som knutits och sytts ihop. Jag sa: ”Vad har ni gjort mot mig? Vem har gjort detta skamliga, att ta ifrån mig mina kläder och ersätta dem med en tiggares trasor?” Jag slet av mig trasorna och kastade dem ifrån mig. Jag var ledsen och ropade plågat: ”Ge mig mina kläder tillbaka, som jag har burit i tjugotre år och som jag aldrig någonsin behövt skämmas över. Om ni inte ger mig mina kläder tillbaka, ska jag vädja till folket, som kommer att hjälpa mig att få tillbaka mina egna kläder, som jag har burit i tjugotre år.”