Jag besökte Battle Creek i sällskap med en respektingivande person som hade ett värdigt sätt att uppträda. I min dröm besökte jag våra bröders olika hem. När vi just skulle stiga in, hörde vi röster som var inbegripna i ett allvarligt samtal. Min makes namn nämndes ofta och det gjorde mig ledsen och förvånad att höra dem som hade påstått sig vara våra trognaste vänner, återge episoder och händelser som hade inträffat under min mans svåra sjukdom, när hans mentala och fysiska krafter till stor del var förlamade. Det gjorde mig ledsen att höra rösten från den bekännande brodern från New York som jag tidigare nämnt, med allvar och i ett överdrivet ljus återge händelser som människorna i Battle Creek inte kände till, medan våra vänner i Battle Creek i sin tur berättade vad de visste. Jag blev matt och kände mig sjuk inombords, och i min dröm var jag nära att falla när min ledsagares hand stöttade mig och han sa: ”Du måste lyssna. Du måste känna till detta även om det är tungt att uthärda.”