Den första sabbaten på vår resa tillbringade vi i Orleans där vi fastade. Det var en mycket allvarlig dag för oss. Vi försökte ödmjuka oss själva inför Gud. Med förkrossad ande och mycket gråt bad vi alla innerligt om att Gud skulle välsigna och stärka oss så vi kunde göra hans vilja under konferensen. Vi kände viss tro och förhoppning om att det orättvisa sätt som vi bemötts på skulle förändras vid detta möte.