Under de senaste tjugo åren har de som blivit tillrättavisade, och deras sympatisörer, haft en anklagande inställning mot min man, vilket har slitit mer på honom än någon av de andra smärtsamma bördorna som han orättvist fått bära. Och när han kollapsade under sina bördor gladde sig många av dem som han hade tillrättavisat. Utifrån en felaktig förståelse av min syn den 25 december 1865 om hans situation, kände de sig mycket tröstade av tanken att det var Herren som då tillrättavisade honom för att ”hacka och hugga”. Detta är alltsammans ett misstag. Jag såg inte något sådant. För att mina bröder ska veta vad jag såg när det gällde min make återger jag följande, som jag skrev och gav honom dagen efter jag hade haft synen: