Jag har redan berättat om min bekantskap med pastor Bates. Jag fann att han var en äkta kristen gentleman, artig och vänlig. Han behandlade mig lika ömsint som om jag hade varit hans eget barn. Den första gången han hörde mig tala visade han stort intresse. Efter att jag hade slutat tala reste han sig och sa: ”Jag är en tvivlande Thomas. Jag tror inte på syner. Men om jag kunde tro att det vittnesbörd som vår syster har framfört ikväll verkligen var Guds röst till oss, skulle jag vara den lyckligaste människan i världen. Jag är djupt rörd. Jag tror att talaren är uppriktig, men jag kan inte förklara hur hon har fått se de underbara ting som hon har berättat för oss om.”