Min man lämnade järnvägen och gick med sin yxa till skogen för att hugga famnved. Med ständig smärta i ena sidan arbetade han från tidiga morgonen till mörkrets inbrott för att tjäna omkring 50 cent om dagen. Han kunde inte sova på nätterna på grund av svåra smärtor. Vi försökte hålla modet uppe och förlita oss på Herren. Jag klagade inte. Om morgonen kände jag tacksamhet till Gud för att han hade bevarat oss ännu en natt, och på kvällen var jag tacksam för att han hade bevarat oss ännu en dag. En dag när vårt matförråd var slut gick min man till sin arbetsgivare för att få pengar eller förnödenheter. Det var en blåsig dag och han gick en halvmil, (83) och sen tillbaka i regnet. På sin rygg bar han en säck där livsmedlen var inpackade i olika fack. På det sättet gick han igenom byn Brunswick där han ofta hade undervisat. När han kom in i huset, mycket trött, tappade jag modet. Min första känsla var att Gud hade övergivit oss. Jag sa till min man: ”Har det gått så långt? Har Herren lämnat oss?” Jag kunde inte hålla tillbaka tårarna och grät högt i flera timmar tills jag svimmade. Man bad för mig. När jag andades igen kände jag det tröstande inflytandet från Guds Ande och jag ångrade att jag hade sjunkit ner i missmod. Vi vill följa Kristus och likna honom, men vi dignar ibland under prövningar och håller oss på avstånd från honom. Lidande och prövningar för oss nära Jesus. Smältugnen förtär slagget och får guldet att glänsa.