På hösten 1846 började vi hålla den bibliska sabbaten, undervisa om den och försvara den. Första gången min uppmärksamhet (76) riktades på sabbaten var när jag var på besök i New Bedford, i Massachusetts, tidigare samma år. Där blev jag bekant med pastor Joseph Bates, som tidigt hade tagit emot adventtron och var en aktiv arbetare i rörelsen. Pastor Bates höll sabbaten och betonade dess betydelse. Jag kände inte att den var viktig och tyckte att pastor Bates gjorde fel, när han talade mer om det fjärde budet än om de andra nio. Men Herren gav mig en syn om den himmelska helgedomen. Guds tempel öppnades i himlen och jag fick se Guds ark täckt av nådastolen. Två änglar, en vid varje ände av arken, stod med sina vingar utbredda över nådastolen och ansiktena vända mot den. Ängeln som följde mig upplyste mig om att dessa änglar representerade hela den himmelska härskaran, som med vördnadsfull bävan betraktade den heliga lagen som hade skrivits med Guds eget finger. Jesus öppnade locket på arken och jag såg stentavlorna där de tio budorden var skrivna. Jag blev förvånad när jag såg det fjärde budet alldeles i mitten av de tio buden, omgivet av en mjuk halo av ljus. Ängeln sa: ”Det är det enda av de tio buden som definierar den levande Guden som skapade himlarna och jorden och allt som finns där. När jordens grundvalar lades, då lades även grunden för sabbaten.”