Gudsmannen, Kristi tjänare, ska vara skicklig till allt gott verk. En uppblåst och högdragen pastor är inte till någon nytta i detta goda verk. Men värdighet är nödvändig i talarstolen. Den som predikar evangeliet borde inte vara likgiltig för sin attityd. Om han är representant för Kristus borde hans beteende, hans attityd och gester vara sådana att de som ser honom inte tar anstöt. Predikanter borde ha finess. De borde lägga bort alla ohyfsade manér, attityder och gester och (649) utveckla ödmjuk värdighet i sitt eget uppträdande. De borde vara klädda på ett sätt som motsvarar deras ställnings värdighet. Deras språk borde i varje hänseende vara allvarligt och väl valt. Jag blev visad att det är fel att använda grova, vanvördiga uttryck, att berätta anekdoter för att roa eller komiska illustrationer för att framkalla skratt. Att använda sarkasmer eller spetsfundigheter för att bemöta en motståndare är inte alls Guds sätt. Pastorer borde aldrig tro att de inte kan förbättra sin röst eller sitt sätt, för mycket kan göras. Rösten kan tränas så att man kan tala länge utan att skada talorganen.