Jag hänvisades till Israels barn. Mycket snart efter uttåget ur Egypten organiserades och uppfostrades de. Gud hade i sin särskilda försyn gjort Mose kvalificerad att gå i spetsen för Israels härar. Han hade varit en väldig krigare som ledde Egyptens härar. Som fältherre kunde han inte överträffas av någon människa. Herren tillät inte att hans heliga tabernakel skulle bäras av vilken stam som helst som kunde tänkas välja att göra det. Han var så noga att han beskrev den ordning som han ville skulle iakttas när man bar den heliga förbundsarken, och valde ut en speciell familj av leviternas stam som skulle bära den. När det var till folkets bästa och Guds ära, att de skulle slå upp sina tält på en (651) särskild plats, så uppenbarade Gud sin vilja för dem genom att låta molnstoden vila precis ovanför tabernaklet, där den förblev tills han ville att de skulle dra vidare. Under alla sina vandringar krävdes det att de iakttog fullkomlig ordning. Varje stam bar ett standar med sin släkts fälttecken, och varje stam beordrades att slå upp sina tält under sitt eget standar. När förbundsarken flyttades drog härarna vidare. De olika stammarna marscherade i ordning, var och en under sitt standar. Leviterna var utsedda av Herren till att vara den stam som skulle gå i mitten och bära den heliga arken. Mose och Aron skulle marschera alldeles framför arken, och Arons söner skulle följa strax efter dem, var och en av dem med basuner. De skulle ta order från Mose, som de skulle kungöra för folket genom att tala genom basunerna. Dessa basuner gav speciella ljud som folket förstod, och de rättade sina rörelser efter dem.