Jag såg att några av våra pastorer inte förstår hur de ska bevara sina krafter så att de kan uträtta mesta möjliga arbete utan att bli utmattade. Pastorer borde inte be så högt och länge att de gör slut på sina krafter. Det är inte nödvändigt att anstränga strupe och lungor i bön. Guds öra är alltid öppet för hans ödmjuka tjänares innerliga böner. Han kräver inte att de ska trötta ut sina talorgan när de talar till honom. Det är den fullständiga tilliten, fast förtröstan, att stadigt göra anspråk på Guds löften och att ha enkel tro på att han finns och att han lönar dem som uppriktigt söker honom, som har framgång hos Gud.