Strax innan jag gick in på mötet, återupplevde jag några intressanta scener som jag hade sett i en syn, och jag talade till bröderna Andrews, Rodman, Howard, Mead och flera andra som var närvarande. För mig var det som om änglarna gjorde en reva i molnet och släppte in ljusstrålar från himlen. Det ämne som framställdes på ett så slående sätt var berättelsen om Mose. Jag utbrast: ”Oh, om jag vore lika skicklig som en konstnär, så att jag kunde avbilda scenen med Mose på berget!” Han hade sina krafter kvar. Hans livskraft hade ”inte sinat” är de ord som skriften använder. Hans blick var inte grumlig på grund av ålder, ändå var han på det där berget för att dö. Änglarna begravde honom, men Guds Son kom snart ner och uppväckte honom från de döda och tog honom till himlen. Men Gud lät honom först se det utlovade landet, med hans välsignelser över det. Det var som ett andra Eden. Det passerade som ett panorama inför hans ögon. Han blev visad Kristi uppenbarelse vid hans första ankomst, hur den judiska nationens förkastade honom och hans död på korset. Mose såg sedan Kristi andra ankomst och de rättfärdigas uppståndelse. Jag talade också om mötet mellan de två Adam - den förste Adam och Kristus, den andre Adam - när Eden ska blomstra på jorden igen. Detaljerna i dessa intressanta händelser tänker jag skriva ned så de kan publiceras i Testimony nr 14. Bröderna ville att jag skulle upprepa samma berättelse på kvällsmötet.