På torsdagen steg vi upp klockan fyra på morgonen. Det hade regnat på natten och regnade fortfarande, men ändå gav vi oss iväg mot Bellows Falls, en sträcka på 40 kilometer. De första sex kilometerna var otroligt gropiga, eftersom vi tog en privat väg över fälten för att undvika branta backar. Vi körde över stenar och plöjd jord så vi nästan kastades ur släden. Vid soluppgången avtog stormen, och vi hade en härlig slädfärd när vi nådde den allmänna vägen. Vädret var mycket milt. Vi har aldrig tidigare haft en så vacker resdag. När vi nådde Bellow Falls, upptäckte vi att vi kom en timme för sent till expresståget och en timme för tidigt till lokaltåget. Vi kunde inte komma till St. Albans förrän klockan nio på kvällen. Vi tog plats i en trevlig vagn, åt sedan vår middag och njöt av vår enkla matsäck. Sedan förberedde vi oss för att sova om vi kunde.